Ensam, liten och rädd.

 20111023
- Vill du veta hur det känns att plocka upp sina utslagna tänder med avbrutna fingrar? väser en snusstinkande andedräkt i örat på mig.
Jag är omringad i korridoren. Åtta mot en. Jag går högstadiet på Folkasboskolan i Pålsboda, söder om Örebro. En annan kille höjer näven och slår mig i ansiktet. Jag hör snarare än känner hur näsbenet går av och läppen spricker. Det luktar blod och adrenalin. Slag nummer två träffar mig i magen, och plötsligt ligger jag på golvet. Blodet rinner ut över det skitiga skolgolvet och jag spottar ut en av mina hörntänder.
- Shit, det kommer en lärare, ropar någon och gruppen försvinner.
Läraren ser inte vad som hänt. Han noterar inte heller blodpölen med den ensamma, lilla och rädda kroppen mitt i korridoren. Bredvid det mörka byltet lyser tanden vit i ett hav av rött. Jag får själv krypa bort till lärarrummets dörr för att få någon hjälp. Killarna får en varning, och rektorn ringer hem till deras föräldrar. Jag fick sju stygn i läppen, en deformerad näsa och tio dagar på sjukhuset. Och hemläxa. Jag fick ju inte hamna efter.

Såhär gick det inte till. Men det kunde det ha gjort. Det var väldigt nära. Vi går tillbaka lite i historien. Närmare bestämt till precis innan den första knytnäven förstör mitt ansikte.

En annan kille höjer näven för att slå mig i ansiktet.
- Slå då. Men slå mig då! säger jag.
Han tvekar. Förvirringen lyser i hans ögon och han sänker sin knutna hand. De andra ser också fundersamma ut. Något hände, och de vet inte riktigt vad. Någon skyller på att det luktar fis, skrattar nervöst och går. De andra följer efter, fortfarande tveksamma. Läraren har passerat utanför korridorsdörren, men inte tittat in. Hade han det, hade han sett en ganska spinkig kille omringad av åtta andra, mycket större, killar från parallellklassen. Skolans bråkstakar. Mobbarna.

Mina demoner lämnade mig. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Men jag vågade stå emot. Det räddade mig från att i dag behöva skriva en historia närmare den du läst längre upp. Det är dock inte alla barn i den situationen jag var i som skulle våga. Det är heller inte alla demoner som skulle reagera på samma sätt som mina. Jag ber därför dig som medmänniska att faktiskt se på din omvärld med ett mer djupgående fokus. Signalerna finns där. Det handlar bara om att vilja se.

...men framför allt handlar det om att våga.
Hur ser din omvärld ut?

Vågar du se?



Alexander Lindhe

  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR