Vet inte vem som var tomte

 20111216
Han knackade alltid på dörren någon gång mellan Kalle Anka och risgrynsgröten. Varje julafton under barndomen klampade han in genom dörren och satte ned sin tygsäck på hallgolvet. Med lång kappa och stort yvigt skägg önskade han oss en god jul och blev själva symbolen för när aftonen nådde sin topp. Han stannade inte så länge, bara en kort stund. Fick sig en glögg och en pepparkaka.

En julafton jag minns hann karln också med att skrämma lillebror till tårar. Lillebror gillade aldrig vår familjetomte särskilt väl och den här julen tog bror skydd på övervåningen tills tomteproceduren var över. När herr Tomte tackat för sig tassade han ned för trappan för att tillsammans med övriga familjen öppna sina paket, som innehöll Lego och leksaksbilar, precis som de brukade göra.

En stor lastbil grävde lillebror fram under ett lager av vackert presentpapper när han torkat bort tårarna från kinden. Den var han mycket glad över, kommer jag ihåg. Just Lego och leksaksbilar beskriver kort min barndoms jular ganska väl.
Sedan flyttade vi till en ny lägenhet och sedan en gång till. Och efter det flyttade jag vidare till andra ställen. Barndomens tomte har inte tittat förbi familjens nya boenden någon mer julafton. Jag vet fortfarande inte vem han är. I verkliga livet alltså. Han måste ha någon slags civil roll i livet också, tänker jag. Vet inte om det är någon jag känner eller helt enkelt bara ett inhyrt tomteproffs. Kanske springer vi på varandra ibland.

Varje gång frågan kommer på tal vägrar mor och far att avslöja något. De tiger angående tomtemysteriet. Kanske är det lika bra, det behåller en charmig mystik kring minnena.

Ett par av jularna efter att tomten slutat komma hem till oss försökte min far agera ersättare för det eventuella proffset. Far smög ut i förrådet, drog snabbt på sig en röd toppluva och kom sedan glatt skrockande in genom ytterdörren. Med lite för lite inlevelse och engagemang skrämde han inga tonårssöner till tårar på kinden. Symbol för aftonens topp blev han inte på något sätt heller. Pappa i toppluva blev ett mycket kortvarigt inslag i julfirandet.

Med familjen utspridd i olika städer, byar och länder blir det nuförtiden stämning bara genom att träffas. Julen är den gången på året som vi ses alla tillsammans och det i sig räcker. Inga yviga tomteskägg, toppluvor eller presenter behövs. Förra året var första julen på länge som alla kunde vara på plats. Då tog vi en Gotlands-drink med granngubben vid nio på morgonen och sedan höll vi stämningen uppe resten av dagen.

Ibland behövs det inte så mycket mer än att umgås med de man tycker om för att det ska bli lyckat. Lite mindre hets kring presentköp och mer av opretentiöst julmys. Samtal och skratt önskar jag till er alla i jul. Och självklart Lego och leksaksbilar till barnen.


Nils Jönsson

  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR