Krönika: Möte i mörkret

 20130917

Det var en vanlig mörk och regnig höstkväll i Oslo. Jag stod och väntade på spårvagnen eller trikken , som var ett av många norska ord vi svenska arbetande ungdomar adopterat. Jag var ganska trött på mörkret, jobbet och Oslo.

Text: Linéa Segall

En kvinna i medelåldern stod en bit ifrån mig och av någon anledning drogs min blick till henne. Hon höll i en ask med något som såg ut som tabletter. Jag sneglade skeptiskt på henne och av det jag såg i ögonvrån avfärdade jag henne som en av Oslos många missbrukare. Hon måste ha sett att jag såg på hennes ask för plötsligt vände hon sig mot mig, sträckte fram den och frågade om jag ville ha. Jag tackade nej. Hon var ju inte riktigt klok!

Hon småskrattade och tog ett steg tillbaka. Jag fick ett sting av dåligt samvete, vred på mig och såg mer noga på henne. Jaha, hon höll i en vanlig tablettask. Nåja. Så kom trikken och kvinnan gick in före mig. När jag klev in sökte jag automatiskt med blicken efter henne. Jag såg henne sitta på en 2-sits med en ledig plats bredvid sig. Hon verkade ha väntat på mig, så fort våra blickar möttes vinkade hon till mig och utan att tänka något vidare satte jag mig bredvid henne.

Plötsligt började det kännas som en rolig grej. Jag såg hur andra på trikken tittade på oss, jag sträckte lite på mig. Jajamen jag är en sådan som inte dömer någon och vågar prata med främlingar! Min fientlighet byttes snabbt ut mot nyfikenhet. Hon såg ut som en helt vanlig medelålderns kvinna med mörka drag, vinterkappa och julklappskassar precis som jag. Vi började prata om julklappar och att jag jobbade i Oslo.

Det gick lite knaggligt men det spelade ingen roll. Kvinnan bröt kraftigt, hon berättade att hon kom från ett av balkanländerna och att hon varit med om krig. Hon bodde nu i Oslo och hennes vuxna barn studerade i Sverige. Hon var ivrig att få berätta och jag blev ivrig på att få höra vad hon hade att säga. Det var märkligt men det var som att vi kände varandra. När kommunikationen inte riktigt gick fram, skrev hon ord i sin handflat med pekfingret. Under vårt korta samtal försvann mörkret. Vi visste att tiden var knapp och vi pratade fort och försökte förstå varandra så gott det gick.

Så närmade vi oss min hållplats. Kvinnan hade precis börjat förklara vad som hänt hennes man men orden räckte inte till. Jag ville verkligen höra. Men så stannade trikken, för ett ögonblick funderade jag på att inte stiga av men det var som att det var såhär det skulle vara. Jag la min hand på hennes axel och den andra på hennes arm, det var inte långt ifrån att jag kramade om henne. Det hade känts naturligt. Jag sa att jag var tvungen att gå av, tvekade, kvinnan log och höjde förstående handen. Vi såg på varandra.

Jag gick av och väntade tills trikken började åka igen. Kvinnan vände sig om i fönstret och vinkade till mig, jag vinkade tillbaka. Jag stod där och såg trikken åka iväg. Jag kunde inte riktigt ta in vad jag hade varit med om, det kändes overkligt. Vi var två främlingar som för ett kort ögonblick hade sett varandra och som hade varit uppriktigt intresserade av varandra. Hur ofta händer det? Kvinnan kommer jag nog aldrig att se igen. Men jag vill tacka henne för hon fick mig att känna hopp för mig och världen.

Döm inte någon efter tabletterna de har i sin ask. Du kan gå miste om en hel historia.

 

  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR