Krönika: Synd om mammarollen

 20131107

Det har tyckts synd om mig. Mitt liv har varit priviligerat på många olika plan men mödrar har tittat på mig och tyckt synd om mig. Det är nämligen så att mina naglar inte har blivit målade av en öm moder. Mitt hår har inte blivit flätat av två mammahänder.

Text: Karin Jonsson

Vårt kök har inte osat kanelbullar när min mor befunnit sig där. Därför har mödrar tittat snett på min mamma. För att hon inte var den som lärde mig fläta, bakade mängder av bakverk eller målade mina naglar. Det har uppenbarligen varit synd om mig.

En kvinna som burit ett barn inom sig, krystat ut en klimp på fyra kilo och sedan valt att behålla det har ett gäng förväntningar på sig. Hennes yrke ska helst vara av deltidskaraktär för att hämta tidigt från dagis och för att modern vara rofylld men samtidigt stimulerad. Hon får heller inte erkänna att detta med att vara mamma kan vara tungt. En mor ska ständigt vara tacksam, glad och överväldigad över välsignelsen till barn hon fött fram. Det ska bakas, städas och lagas näringsriktig kost där halvfabrikat är bannlysta. Dessutom får en mor inte lära sina barn att de är självständiga individer för då förintar modern sin egna roll. Dessa krav fyllde inte min mor, fick jag snabbt reda på. När min fotbollskarriär tog fart var det jag själv som packade strumpor och vattenflaska, medan mina lagkamrater fick en färdig väska med nödvändiga ting medskickat på cykelns pakethållare. Det fälldes några syrliga kommentarer från övriga föräldrar när jag någon gång glömt den ena skon eller matsäcken. Lika glad var jag ändå. Nästa gång kollade jag så att alla skor fanns med och packningen innehöll oftast en smörgås till matchresan.

Visst har jag önskat att min mamma var den som kunde navigera genom underklädesavdelningen som en välorienterad vessla. Det har också funnits stunder då jag hoppats hon skulle lära mig vad en eyeliner, mascara och rouge är. För ”alla andras” mammor visste ju det. Tidigare än eran då jag lärde mig multiplikationstabellen hade jag vetskapen om att min mor var annorlunda. Just vid denna tid var det inte en god lärdom. Allt som betydde var att passa in och vara så lika som möjligt.

Men det var och är inte synd om mig. Det som är synd är att egenskapen ”fött ett barn” medför krav. Det är synd om mammarollen. Det är synd att den ens existerar. Varför inte nöja oss med att barn bör hållas levande, ges utbildning och överösas med kärlek? Likt en sekt fördöms de utanför normen ”de perfekta föräldrarna”. Mammor som jobbar sent och pappor som lär döttrar fläta håret är ett normbrott. Men normbrott bör ses som något överväldigande positivt.

Vem vet kanske fostrar det starkare individer om man faktiskt får packa sin egen gympapåse redan i första klass?  

 

  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR