Superhjältar

 20091208
En gång när jag öppnade ytterdörren hittade jag två små tanter. De berättade för mig att nuförtiden tänker människor bara på sig själva. De tycker att jag borde tänka på andra och speciellt på Gud.
Jag var inte född förr i tiden så jag vet inte hur det var då. Däremot vet jag att det finns förvånansvärt många människor som ställer upp för andra utan att vilja ha något tillbaka.
Den första superhjälten jag träffade på nära håll heter Ralf. Han hade stora mustascher. De fladdrade när han frågade om jag hade någon stans att bo. Vi kände inte varandra och de enda ord vi någonsin bytt med varandra hade vi växlat bara sekunder innan.
- Hej jag heter Alexander har ni jobb åt mig.
- Nej, det här är en liten restaurang och turistsäsongen är slut.
Jag hade ingen stans att bo så han gav mig nyckel, vägbeskrivning och pengar att köpa bröd och mjölk. Kylen behövde fyllas på, han hade inte hunnit handla.
Jag flyttade in på Ralfs soffa och blev kvar i flera månader.
En kompis träffade en kompis kompis på en fest i Sunne. Kompiskompisen heter Jörgen är norsk och finns på facebook. Jag skickar ett mejl till honom. Jörgen och hans flickvän möter mig på stationen, hjälper mig att bära mina väskor och visar hur man plankar spårvagnen. Sen spelar vi tv-spel och dricker öl. Jag förlorar med flit för att de ska tycka jag är snäll. De behöver inte förlora för att vara snälla. På morgonen ger de mig nyckel till lägenheten. Jörgen ska skriva tidning hela dagen. Silje ska jobba sjukhus och jag ska turista längs Karl-johansen.
I en matsal i Bombay flörtar jag med en australiensk konstnär. Jag vill kalla henne Greta men hon heter Rose. Jag tyckte hon sa "grose" men hon har fint hår så jag frågar efter hennes mejladdress. Tanten som sitter Bredvid Rose tycker att jag är rolig och ger mig sin mejladdress. Tanten har rynkor och vitt hår, hon heter Doreén. Jag tror inte att jag kommer mejla henne. Men det gör jag.
"Hej hur är läget? Jag är nära staden där du bor, får jag bo hos dig?"
Jag har massvis med möten med superhjältar bakom mig. Suresh som frågade efter en cigarett och sen bjöd in mig på bröllop, trots att jag inte hade någon cigarett. Eller Alex som visade mig sin stad och lät mig sova hos sina föräldrar, för att vi hade samma namn.
Jag vill också bli en superhjälte så när jag kör hem en morgon plockar jag upp en liftare, precis så som jag alltid brukar bli upplockad. Det känns bra i magen när jag tänker på hur snäll jag är. Jag fyrar av ett superhjälteleende in i backspegeln. Blicken som möter mig är stirrig. Mannen ser ut att inte ha sovit på länge. Han pratar om att igårkväll var hans flickvän jobbig så han spöade på henne litegrann, det tycker han att man ska göra om någon är olydig. Resten av resan pratar han om livets ord och Gud. Jag blir lite rädd. Det känns skönt när han går av. I bland måste man vara modig för att våga vara snälla.

Alexander Carlsson
  • Manchester magasin är ute

    Här kommer vår slutprodukt i form av ett magasin om den engelska industristaden Manchester. God läsning och tack för detta år! 

    // redaktionen och chefredaktör Ina Sollander 

     

    Här är länken till magasinet

  • Wenkler vill spetsa truppen

    I och med Örnens seger går laget upp till division 3. Nu tittar Kent Wenkler tillbaka på en bra säsong.
    – En fullt godkänd säsong, säger en märkbart lättad Kent.
    Samtidigt är Molkomslaget i full gång med förberedelserna inför nästa säsong.

  • Örnen till division 3
    Örnens segerlycka gick inte att ta miste på.

    Örnen till division 3

    Örnen besegrade Hultsberg IBK med 10-5. I och med det är avancemanget till division 3 klart.
    – Så jävla gôtt! Vi är så värda det här, säger fyramålsskytten Pontus Johansson.

  • Reportage: Molkoms Judoklubb

    Ett reportage om den välrenomerade Molkoms Judoklubb.

    Detta reportage kan ni läsa som en PDF fil HÄR